Har fått tips om att pröva TENS mot det onda i nerven. Förut när jag var hos sjukgymnasten tog jag upp det dära med TENS. Då svarar han; det kan du köpa billigt på Claes Ohlsson. He he he.
Jag tolkade det som att det inte var någon större mening med att pröva.
Men vad säger ni som har prövat. Hjälper det mot smärta??? Är det ett bra alternativ till värktabletter???
Remissen hade skickats fel av läkaren på VC. Den har nu skickats om till någon ryggspecialist så snart borde jag få komma iväg för att få lite mera hjälp med dessa långvariga grrrrrrrrrrrrr besvär. Undrar jag vad dom kan göra åt det???
Rotskidecysta hm, vad är det? Inte mycket träffar när jag slår upp ordet på internet.
Undrar om det är den eller buktningarna som retar nerver???
Jag har börjat sy på min vårfågel. Den blir mycket färglad verkar det som. Jag skall ta bild och visa när den blir klar.
Mia
torsdag 27 januari 2011
onsdag 26 januari 2011
Fågelkvitter!
I dag när jag tog min morgonpromenad hörde jag vacker fågelsång. Solen sken och fåglarna kvittrade friskt.
Under november och december hör man bara kråkor som kraxar i mörkret. Men i dag var det annat.
Det var riktigt uppigande faktiskt. Tyckte också att solen värmde lite mot den bleka kinden.
Det finns hopp om livet. När jag kom hem åkte tyger och trådar fram. Nu skall det bli en fågel i glada vårfärger. Visar bild när den blir klar.
Mia
Under november och december hör man bara kråkor som kraxar i mörkret. Men i dag var det annat.
Det var riktigt uppigande faktiskt. Tyckte också att solen värmde lite mot den bleka kinden.
Det finns hopp om livet. När jag kom hem åkte tyger och trådar fram. Nu skall det bli en fågel i glada vårfärger. Visar bild när den blir klar.
Mia
torsdag 13 januari 2011
Bra bok!
Jag har läst en så bra bok av en amerikanska som heter Byron Katie. Boken heter Tusen ord av glädje.
Den har verkligen hjälp mig i många avseenden men framför allt med den vacklande hälsan.
Hon lär ut en metod som innehåller frågor man ställer till sig själv när man tänker tankar som stressar en.
Till exempel : "jag borde inte ha skador i ryggen". Då frågar man sig själv : "är det sant?" Om svaret är ja kan man gå vidare med : Kan du vara absolut säker på att det är sant? Kanske man då börjar tvivla och svarar nej jag kan inte vara absolut säker på att det är sant. Sedan så frågar man sig själv hur det känns att tänka tanken att man inte borde ha ryggskador när man faktiskt har det. Ja då känner man sig stressad och lessen ja förbannad kanske. Och till sist säger man då : vad vore du utan tanken. Då känner man riktigt efter och till slut kommer en känsla av frihet eller ro. Alltså när ens tankar för krig mot verkligheten då lider man. Men när man accepterar verkligheten som den är och tänker att det kanske faktiskt skall vara så här hur rätt eller fel det än känns. Man vet inte på lång sikt vad som är bäst för en, menar Byron Katie. Lite svårt att förklara, man måste nog läsa boken själv men ialla fall ett exempel. Någon som läst eller hört talas om henne? Vad tycker ni om hennes metod.
Mia
Den har verkligen hjälp mig i många avseenden men framför allt med den vacklande hälsan.
Hon lär ut en metod som innehåller frågor man ställer till sig själv när man tänker tankar som stressar en.
Till exempel : "jag borde inte ha skador i ryggen". Då frågar man sig själv : "är det sant?" Om svaret är ja kan man gå vidare med : Kan du vara absolut säker på att det är sant? Kanske man då börjar tvivla och svarar nej jag kan inte vara absolut säker på att det är sant. Sedan så frågar man sig själv hur det känns att tänka tanken att man inte borde ha ryggskador när man faktiskt har det. Ja då känner man sig stressad och lessen ja förbannad kanske. Och till sist säger man då : vad vore du utan tanken. Då känner man riktigt efter och till slut kommer en känsla av frihet eller ro. Alltså när ens tankar för krig mot verkligheten då lider man. Men när man accepterar verkligheten som den är och tänker att det kanske faktiskt skall vara så här hur rätt eller fel det än känns. Man vet inte på lång sikt vad som är bäst för en, menar Byron Katie. Lite svårt att förklara, man måste nog läsa boken själv men ialla fall ett exempel. Någon som läst eller hört talas om henne? Vad tycker ni om hennes metod.
Mia
tisdag 11 januari 2011
Året som gick, helvetesåret!
2010 var året då jag inte ens kunde gå till frisören för att klippa håret. Året då jag inte kunde sitta ens 5 minuter. Året då jag hamnade på akuten med otroliga smärtor i rumpa och ben.
Det började i slutet av maj. Satt långa stunder med laptopen i knäet i soffan. Som studerande med tonvis med uppgifter att lägga in. Började få en konstig känsla i vänster skinka när jag reste mig upp som sedan avtog efter en stunds gående. Egentligen har jag sedan länge haft dålig rygg med värk och återkommande ryggskott, finns i släkten. Men nu var det något som jag inte kände igen. Det onda tilltog för varje dag och en dag kunde jag inte gå utan att skrika och gråta. Att ta sig till toaletten var en mardröm för att inte tala om att sitta på toan. Tog mig in på SÖS och där gjordes undersökning och ortopeden sa att det kunde vara lumbago-ischias som retar ischiasnerven. Fick Tramadol och order att röra mig trots att det smärtade.
Sagt och gjort. Åt Tramadol så huvudet snurrade, 8st om dygnet. Men det hjälpte ganska bra ialla fall.
Vi hade planerat en semesterresa till Turkiet i familjen, jag min sambo och vår son. Det var bara att glömma för min del. Mina hjärtan åkte i väg och fick en skön vecka och det kändes bra för mig, dock saknade jag dom och den tänkta resan men jag hade inget val. Natt och dag fick jag stoppa i mig tabletter och fokusera på att jag snart skulle bli bättre. Eller inte för bättre blev det inte och veckor och hela sommaren gick. Gick till vårdcentralen och där sa man att det kan ta flera månader att bli bättre. Fick mera Tramadol och råd om sjukgymnastik. Sjukgymnastsen som jag gick till vred och drog i min stackars rygg så svetten rann på både mig och honom. Jag sa att nu får det vara nog med smärta och då fick jag rörelser, McKenzie rörelser som jag skulle göra hemma. Tiden går och efter fem månader med ischias smärta går jag ner till vårdcentralen och ber om en magneröntgen och det fick jag utan tvekan. Jag gick på röntgen och provsvaret skickades hem 2 dagar före jul. Diskbuktningar samt cysta i spinalkanalen och höjdreducerade diskar. Va?????
Jag ringer till läkaren men hon är inte där och jag frågar sköterskan vad nu detta betyder. Hon kan inte svara och dagen före julafton ringer en läkare och ger lite förklaringar till röntgensvaret. Inte oroa sig säger hon. Sådana cystor brukar vara ofarliga. Puh nu kan jag slappna av lite mer. Har fått remiss till ortoped för åtgärd.
Undrar nu vad dom skall hitta på??? Undrar om det är diskbuktningarna som retar nerver eller cystan???
Som ni förstår går jag nu och funderar och väntar på att få en kallelse till Ortopediska huset.
Den här bloggen har iag skapat för att dela med mig av funderingar och vad som händer i mitt liv och andra saker. Jag har inte kunnat studera eller arbeta sedan detta hände och därför har jag för att inte bli galen av nervhelvetet som ilar och borrar ända ner i foten börjat skriva av mig. Läsa böcker, skriva och sist men inte minst börjat pyssla. Det kan man faktiskt göra liggande.
-Ge inte upp, sa läkaren som ringde upp. Det kan ta flera år för sådant här att läka. sa hon.
Okej tänker jag. Jag skall inte ge upp. Nu har 7 månader passerat och jag har inte ont när jag vilar längre. Men efter ca 10 minuter uppe så kommer trycket i rumpan och benet. Jag äter Voltaren och ibland Citodon för att kunna vara igång och promenera och så vidare. Just nu står jag och skriver, det går det också!
Naturligtvis är inte bara mitt liv Ichias och elände men jag tänkte ändå berätta vad som gjort att jag startat en blogg. Att få dela med mig. Av både härligheter och elände, precis som livet är.
Mia
Det började i slutet av maj. Satt långa stunder med laptopen i knäet i soffan. Som studerande med tonvis med uppgifter att lägga in. Började få en konstig känsla i vänster skinka när jag reste mig upp som sedan avtog efter en stunds gående. Egentligen har jag sedan länge haft dålig rygg med värk och återkommande ryggskott, finns i släkten. Men nu var det något som jag inte kände igen. Det onda tilltog för varje dag och en dag kunde jag inte gå utan att skrika och gråta. Att ta sig till toaletten var en mardröm för att inte tala om att sitta på toan. Tog mig in på SÖS och där gjordes undersökning och ortopeden sa att det kunde vara lumbago-ischias som retar ischiasnerven. Fick Tramadol och order att röra mig trots att det smärtade.
Sagt och gjort. Åt Tramadol så huvudet snurrade, 8st om dygnet. Men det hjälpte ganska bra ialla fall.
Vi hade planerat en semesterresa till Turkiet i familjen, jag min sambo och vår son. Det var bara att glömma för min del. Mina hjärtan åkte i väg och fick en skön vecka och det kändes bra för mig, dock saknade jag dom och den tänkta resan men jag hade inget val. Natt och dag fick jag stoppa i mig tabletter och fokusera på att jag snart skulle bli bättre. Eller inte för bättre blev det inte och veckor och hela sommaren gick. Gick till vårdcentralen och där sa man att det kan ta flera månader att bli bättre. Fick mera Tramadol och råd om sjukgymnastik. Sjukgymnastsen som jag gick till vred och drog i min stackars rygg så svetten rann på både mig och honom. Jag sa att nu får det vara nog med smärta och då fick jag rörelser, McKenzie rörelser som jag skulle göra hemma. Tiden går och efter fem månader med ischias smärta går jag ner till vårdcentralen och ber om en magneröntgen och det fick jag utan tvekan. Jag gick på röntgen och provsvaret skickades hem 2 dagar före jul. Diskbuktningar samt cysta i spinalkanalen och höjdreducerade diskar. Va?????
Jag ringer till läkaren men hon är inte där och jag frågar sköterskan vad nu detta betyder. Hon kan inte svara och dagen före julafton ringer en läkare och ger lite förklaringar till röntgensvaret. Inte oroa sig säger hon. Sådana cystor brukar vara ofarliga. Puh nu kan jag slappna av lite mer. Har fått remiss till ortoped för åtgärd.
Undrar nu vad dom skall hitta på??? Undrar om det är diskbuktningarna som retar nerver eller cystan???
Som ni förstår går jag nu och funderar och väntar på att få en kallelse till Ortopediska huset.
Den här bloggen har iag skapat för att dela med mig av funderingar och vad som händer i mitt liv och andra saker. Jag har inte kunnat studera eller arbeta sedan detta hände och därför har jag för att inte bli galen av nervhelvetet som ilar och borrar ända ner i foten börjat skriva av mig. Läsa böcker, skriva och sist men inte minst börjat pyssla. Det kan man faktiskt göra liggande.
-Ge inte upp, sa läkaren som ringde upp. Det kan ta flera år för sådant här att läka. sa hon.
Okej tänker jag. Jag skall inte ge upp. Nu har 7 månader passerat och jag har inte ont när jag vilar längre. Men efter ca 10 minuter uppe så kommer trycket i rumpan och benet. Jag äter Voltaren och ibland Citodon för att kunna vara igång och promenera och så vidare. Just nu står jag och skriver, det går det också!
Naturligtvis är inte bara mitt liv Ichias och elände men jag tänkte ändå berätta vad som gjort att jag startat en blogg. Att få dela med mig. Av både härligheter och elände, precis som livet är.
Mia
måndag 10 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)