Blommor av garn

När jag var som värst i mín Ischias beslöt jag mig för att lära mig virka. Jag behövde göra något som krävde koncentration och som fick tankar på annat håll. Jag lånade en bok om virkning och satte igång. Sakta men säkert lärde jag mig grunder och virkade på. Min mormor Annie visade mig lite grann när jag var runt 12 år och tänk att greppet satt i. Att hålla virknålen och att komma igång med grundläggande teknik fanns kvar sedan dess??!!
Men som sagt det är en konst att lära sig virka och att följa mönster men med övning kommer jag sakta in i det. Och jag upptäcker att det är lite känsla av meditation i att virka. Jag tvingas in i nuet och därigenom slappnar jag av. Det allra roligaste är att virka blommor. Ja det är rentav beroendeframkallande.
Och dessa underbara färger på garnerna. Bara det blir man lycklig av.
Våran kamera är dålig och utnött så nu har min sambo Uffe köpt en ny . Så snart kommer jag ta bild av dessa härliga blomster som ligger i en korg och förökar sig hela tiden. En explosion av färg och glädje.
Nu har jag börjat fundera på vad jag skall göra med alla blommor. Snart får dom inte plats i korgen.

Jag har i tidigare inlägg skrivit om änglar som jag gjort och dessa skall också få vara med på bild.
Tänk att skapar lusten har vaknat till liv samtidigt som jag fick problemen med ryggen.
Allt dåligt för något gott med sig sägs det ju!

Mia