När jag tänker mig det jag skall skriva i min blogg så är det ofta svordomar som dyker upp i huvudet. Allt oftare faktiskt. Jag är lite kluven till det där med att skriva som man tänker men samtidigt så det ju så det ser u t i huvudet på mig. Utåt går man omkring och är så jävla(nu kom det) fin i kanten. Man är ju 44 år och lady och dessutom mamma! Men jag är inte få fin i kanten egentligen utan inuti bor en riktig rövare.
Rövaren har vuxit till sig alltmer sedan den dära förbannade(suck) diskskadan uppstod i ryggen. Ischiasen som borrar sig in i märgen har liksom framkallat en rövardjävul som helt enkelt inte orkar gå omkring så där fint längre utan haltar sig fram svärande i sina ärenden. Dock är ischiasen bättre tack vare mitt sätt att "krumma " till ländryggen så att disken hamnar på plats. Jag önskar nu bara att den skall stanna på sin plats och inte i tid och otid hoppa närmare nerven som då blir så ilsk och het.
Men men tiden kanske alla sår läker?
Jag har upptäckt att om jag sitter framåtlutat och krummar ryggen som värsta byggjobbaren när jag hugger in på min biff med feta gräddsåsen så lättar trycket mot nerven.
Förut när jag satt så "fint" och rak i ryggen men min kalorisnåla sallad mådde jag sämre än någonsin. Både sittställningen och den tråkiga salladen förvärrade mitt allmänna tillstånd. Så nu sitter jag och krummar med uppkavlade armar och njuter av min feta mat.
Om ni läser mig tidigare inlägg idag förstår ni vad jag menar men min nya härliga "kosthållning".
Vad säger man till sin tioåring om att man inte skall svära och så gör man det själv både i huvudet och på pränt?
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar